Upptäck och utforska

Många känner till pelargoner som enkla, tåliga och ganska oansenliga. Men det finns ett nästintill oändligt utbud av dessa raringar vad gäller färg, form och växtsätt. Detta är också orsaken till att många av oss börjar samla på sorter. En del kallar det pelargonfeber och starkt beroendeframkallande. Vi kan dock vittna om att det, för det mesta är helt ofarligt och tvärtom faktiskt kan fungera närmast terapeutiskt. Att få rå om sina plantor och se dem växa och blomma och få dem att leva år efter år är otroligt tillfredsställande och en hobby som vi delar med många andra.

1

‘Friesdorf’

2

‘Mrs Salter Bevis’

3

‘Dresden Pink’

4

‘Bev Foster’

5

‘Pink Happy Thought’

Har du önskemål på sorter du tycker att vi bör ta in är du välkommen att kontakta oss.

Senast inkomna sorter

Vi tar kontinuerligt in nya pelargoner i vårt sortiment. Här intill kan du bläddra bland de senaste tillskotten i vår samling.

Fågeläggspelargon

Fågeläggspelargoner finns dokumenterade i Frankrike sedan mitten av 1800-talet. Utmärkande för dessa är att de har små prickar i en mörkare eller kontrasterande färg jämfört med färgen på kronbladen. Dessa prickar är vanligtvis koncentrerade till mitten av varje enskild blomma och tunnas ut mot kronbladskanterna. Det finns ganska få pelargoner av denna typ, år 2003 fanns bara omkring 14 olika fågeläggspelargoner dokumenterade enligt Faye Brawner.

Gyllene blad

Gyllenbladiga pelargoner har blad som är gulgröna. De kan också ha en mörkare zonmarkering, ofta bronsfärgad.

Kaktusblommande

Det finns inte så mycket beskrivet om denna annorlunda kultivar, men man tror att sorten ‘Fire Dragon’ lanserades redan 1899. Typiskt för kaktusblommande zonaler är de bakåtböjda och hoprullade kronbladen, som ger blommorna ett kaktusliknande utseende. Man har korsat fram mer än 25 olika kultivarer av denna typ. De flesta har ett mycket kraftigt och rangligt växtsätt som gör det nödvändigt att binda upp stänglarna vid blompinnar. Andra har ett nästan hängande växtsätt, vilket gör att de passar bra i ampel. Detta växtsätt har de trots att man inte lyckats finna något samband med peltatum-hybriderna när man söker längre tillbaka i tiden.

Vildart

Till skillnad från gruppen zonalpelargoner, som består av korsningar är vildarter rena arter.

Rosenknoppspelargon

Rosenknoppspelargoner kallas också noisettepelargoner. Blommorna påminner om rosenknoppar, och en blomställning ser ut som en liten miniatyrbukett av rosor.Kronbladen är så många och omsluter varandra så tätt att blomman ldrig öppnar sig helt utan förblir knoppliknande också som fullt utvecklad. De flesta rosenknopps-pelargoner utvecklades i slutet av 1800-talet. En del av dessa har försvunnit ur odling. Sorterna förväxlas ofta med varandra, oftast förväxlas sorter med samma färg på blomman men med olika växtsätt. Liknande, troligtvis helt identiska sorter, har fått olika namn i olika länder.

Miniatyrpelargon

I gruppen Pelargonium x hortorum finns det en del kultivarer som har ett mycket kompakt växtsätt. Dessa har fått namnet ‘Miniatyr zonalpelargoner’. Namnet är hämtat direkt från den engelska standarden för bedömning av pelargoner, ´The national rules for judging of Pelargoniums (Geraniums). I denna standard finns reglerna för alla grupper beskrivna in i minsta detalj. Det viktigaste kännetecknet för dessa små skönheter är, att de är miniatyrexemplar. Mätt från krukkanten till högsta bladet får de inte vara mer än 13 cm. Enligt gällande engelsk standard, måste de också vara odlade i lerkrukor som är högst 9 cm i diameter. Blomställningarna skall sticka upp över bladverket. Står plantan i en lerkruka med större diameter än 9 cm kallas den för en ‘Floribundaplanta’.

Hängpelargon

Denna grupp pelargoner härstammar i första hand från den vidväxande arten P. peltatum, vars artnamn syftar på de sköldlika bladen. Dessa är femflikiga och påminner om murgrönans blad. Arten har långa hängande grenar som är sköra och lätt bryts av.

Nervbandsmosaik

Nervbandsmosaiken orsakas av ett ofarligt virus och syns på bladet som ett vitt eller gulaktigt ofta finmaskigt nätverk.
Ibland är det mer eller mindre framträdande beroende på ljus, värme.

Tulpanpelargon

Med tulpanblommande pelargoner menas zonalpelargoner vars blommor inte öppnar sig helt, så blommorna ser ut som små tulpaner. En blomställning ser ut som en tulpanbukett i miniatyr. Enstaka blommor i en blomställning återgår ofta till den ursprungliga, vanliga typen, så det kan finnas två slags blommor i samma flock. Plantan är kraftigväxande.

Dessa pelargoner började utvecklas i USA, där de odlats sedan 1966. De kom till Europa först på 1980-talet.

Äggskalspelargon

De moderna äggskalspelargonerna introducerades av den engelske förädlaren Ray Bidwell under tidigt 1980-tal.
I sortbeskrivningar från 1870-talet beskrivs dock pelargoner som sannolikt var av äggskalstyp. Av oklar anledning försvann dessa ur odling. Liknade pelargoner introducerades inte förrän under 1980-talet (Brawner 2003). Antalet äggskalspelargoner växer för varje år som går. Äggskalspelargonerna har oregelbundna fläckar och streck i en kontrasterande färg på delar av eller på hela kronbladet. Det finns inget specifikt återkommande mönster, utan utseendet på varje blomma varierar.