Upptäck & utforska

Många känner till pelargoner som enkla, tåliga och ganska oansenliga. Men det finns ett nästintill oändligt utbud av dessa raringar vad gäller färg, form och växtsätt. Detta är också orsaken till att många av oss börjar samla på sorter. En del kallar det pelargonfeber och starkt beroendeframkallande. Vi kan dock vittna om att det, för det mesta är helt ofarligt och tvärtom faktiskt kan fungera närmast terapeutiskt. Att få rå om sina plantor och se dem växa och blomma och få dem att leva år efter år är otroligt tillfredsställande och en hobby som vi delar med många andra.

1

‘Friesdorf’

2

‘Mrs Salter Bevis’

3

‘Dresden Pink’

4

‘Bev Foster’

5

‘Pink Happy Thought’

6

‘Bronze Butterfly’

Har du önskemål på sorter du tycker att vi bör ta in är du välkommen att kontakta oss.

Senast inkomna sorter

Vi tar kontinuerligt in nya pelargoner i vårt sortiment. Här intill kan du bläddra bland de senaste tillskotten i vår samling.

Våra egna sorter

Vi bedriver en egen förädling i mindre omfattning. Under åren har vi tagit fram en handfull egna korsningar som du kan hitta här.

Gyllene blad

Gyllenbladiga pelargoner har blad som är gulgröna. De kan också ha en mörkare zonmarkering, ofta bronsfärgad.

Kaktusblommande

Det finns inte så mycket beskrivet om denna annorlunda kultivar, men man tror att sorten ‘Fire Dragon’ lanserades redan 1899. Typiskt för kaktusblommande zonaler är de bakåtböjda och hoprullade kronbladen, som ger blommorna ett kaktusliknande utseende. Man har korsat fram mer än 25 olika kultivarer av denna typ. De flesta har ett mycket kraftigt och rangligt växtsätt som gör det nödvändigt att binda upp stänglarna vid blompinnar. Andra har ett nästan hängande växtsätt, vilket gör att de passar bra i ampel. Detta växtsätt har de trots att man inte lyckats finna något samband med peltatum-hybriderna när man söker längre tillbaka i tiden.

Zonalpelargon

Zonalpelargonernas namn syftar på att många – fast inte alla – har en brunaktig hästskoliknande markering, en zon, på bladet. Det är en komplicerad hybridgrupp som namngivits efter arten P. zonale, men den har antagligen fler arter inblandade i generna, såsom P. inquinans.

Rosenknoppspelargon

Rosenknoppspelargoner, även kallade noisettepelargoner påminner om rosenknoppar och utvecklades under slutet av 1800-talet.

Miniatyrpelargon

I gruppen Pelargonium x hortorum finns det en del kultivarer som har ett mycket kompakt växtsätt. Dessa har fått namnet ‘Miniatyr zonalpelargoner’. Namnet är hämtat direkt från den engelska standarden för bedömning av pelargoner, ´The national rules for judging of Pelargoniums (Geraniums). I denna standard finns reglerna för alla grupper beskrivna in i minsta detalj. Det viktigaste kännetecknet för dessa små skönheter är, att de är miniatyrexemplar. Mätt från krukkanten till högsta bladet får de inte vara mer än 13 cm. Enligt gällande engelsk standard, måste de också vara odlade i lerkrukor som är högst 9 cm i diameter. Blomställningarna skall sticka upp över bladverket. Står plantan i en lerkruka med större diameter än 9 cm kallas den för en ‘Floribundaplanta’.

Dekorativa blad

Vi har valt att gruppera alla sorter som vi anser ha dekorativa blad. Detta är inget vetenskaplig begrepp utan endast en smaksak. I denna grupp ingår hos oss också brokbladiga pelargoner som har flerfärgade blad. Ofta indelas de i två- och trefärgade, och betecknas då bi- respektive tricolour. Om bladens gröna färg går åt gult kallas pelargonen “golden”, och om den gula nyansen saknas så kallas den “silver”.

Hängpelargon

Denna grupp pelargoner härstammar i första hand från den vidväxande arten P. peltatum, vars artnamn syftar på de sköldlika bladen. Dessa är femflikiga och påminner om murgrönans blad. Arten har långa hängande grenar som är sköra och lätt bryts av.

Stjärnpelargon

Denna slags zonalpelargoner har fått sitt namn för att deras märkliga mycket flikiga kronblad är stjärnlika. Sorterna med enkla blommor är mest stjärnlika, de med dubbla blommor ser mest rufsiga ut. Bladen är handflikiga med spetsiga eller helbräddade flikar, och uppvisar likhet med vissa arter av lönnblad. Ofta har bladen också en tydlig zon. Stjärnpelargonerna utvecklades av Ted Both i Australien. De första stjärnpelargonerna kom till Europa först på 1960-talet.

Äggskalspelargon

Äggskalspelargonerna vi ser idag introducerades av den engelske förädlaren Ray Bidwell under början på 1980-talet. Äggskalspelargonerna har oregelbundna fläckar och streck.